Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hümdkh.
539
det bekymmerfri. Baronen borde nu hafva helt annat att
tänka pà, än att göra Levander någon förargelse, och Ros,
åt sig sjelf lemnad, vore en för obetydlig person, att
vidare kunna skada honom.
Under dessa och dylika hugnesamma betraktelser slog
han på ringklockan, som hängde öfver hams tamburdörr,
för att kalla på sin hushållerska, hvilken hade sitt rum midt
emot i förstegan, hvarefter han läste upp dörren och trädde
in. Han genomgick salen och befann sig snart i sin
sängkammare. Der väntade han i mörkret några minuter, i
tanke att hushållerskan skulle komma efter med påtända ljus.
Men ingen hushållerska hördes afi Förundrad deröfver, gick
han tillbaka iit i förstugan och bultade på hennes
kammardörr, men bekom intet svar. Han ropade henne vid namn,
men innanför var det tyst som i grafven. Småsvärjande
för sig sjelf öfver Johannas sömnsjuka, hvaröfver han hittills
icke haft skäl att beklaga sig, återvände han till sina rum
och tände ljusen vid platinalampan, som stod på det
för-gylda bordet i hans förmak. Han tog nu ljusen med sig
in i sängkammaren och stälde dem på skrifbordet. Nya
anledningar till småförtret yppade sig. Visserligen var hans
stora präktiga säng bäddad; men det lilla bordet med sin
vattenkarafin, glas och nattlampa, som alltid brukade stå
invid sängen, fanns icke på sin vanliga plats. Äfven
saknade han sitt nattlinne, som eljest brukade ligga på den
fine ungkarlens bäddade säng.
»Jag begriper inte hvad Johanna tänkt på i afton I»
mumlade han mellan tänderna, vid det han började kläda
af sig, ty han kände sig tung i hufvudet af champagnen
han druckit.
Han makade sjelf fram det lilla bordet till sängen, stälde
ljusstakarne derpå och lade bredvid dem tvenne små puffertar
med konstigt arbetade pipor, hvilka han nyss tagit fram
utur öfverrocken. Derefter öppnade han byrån, framdrog
några lådor och bläddrade igenom flere penningbundtar, som
deruti lågo förvarade. Den som säger, att ingen blick strålar
rikare än den en förälskad flicka kastar på sin älskling, har
aldrig skådat in i en girigs öga, när det hvilar på guldet.
Levander läste snart igen byrån och lade sig slutligen.
»Gud fördöme den käringen, så hon bäddat åt mig!»
ropade han, resande sig till hälften upp i sängen; »jag
känner alls inte igen henne i qväll.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
