Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämdkm,
541
honom till sig med ena handen och pekande med den
andra pä sina blödande sär.
Ofta tycker man sig under sjelfva drömmen hafva ett
dunkelt medvetande af, att det icke är nägot annat än
en dröm, och, i fall den är elak, arbetar man af alla sina
krafter för att blifva vaken. Levander arbetade för att bli
vaken och vaknade också med ängestsvètten i pannan.
»Gud ske lof att det var bara en dröml» pustade han,
gnuggande sig i ögonen med ’ täcket, för att öfvertyga sig
att han var vaken.
Men det. var ett underligt uppvaknande, ty fastän
Levander, för att göra sig ännu mer förvissad derom att
han-ej drömde, satte sig upp i sängen och fattade med händerna
i den hvita sänggardinen, kunde han likväl ej befria sina
ögon frän den förfarliga syn, han haft i drömmen. Han
säg ännu, att ett ansigte riktade sina vilda ögon pä honom
och att ett blodrödt här flammade kring detta ansigte. Allt
detta säg han tydligt vid nattlampans dunkla sken. Han
kände igen nattlampan och det lilla bordet, hvarpä den stod;
han kände igen sängkammarens alla möbler; allt var som
det borde vara; — men — men dessa vilda ögon, detta
bleka ansigte, dessa blodröda lockar, denna bleka gestalt,
hvars konturer blefvo allt tydligare, hur ville han förklara
sammanhanget dermed?
»Kan jag dä aldrig bli vaken en gäng?» ropade han
och stack ena benet utom sängkanten, för att lemna bädden.
»Ligg stilla, ty ni kommer aldrig ur denna sängl»
hördes en röst, som förlamade Levanders ben och pressade
nya svettdroppar frän hans panna.
»Ros... Ros!» skrek den yrvakne, skakande tänderna
af dödskyla.
»Vi. ha gått om hvarandra pä aftonqvisten,» sade
skräckgestalten; »för medan ni gick att söka mig, sä gick jag
och sökte er, och hur det var, sä räkades vi slutligen.»
Nu fann Levander ändtligen att han var vaken; men
han skulle hafva gifvit bort allt hvad han egde, om han
kunnat byta bort denna fasansfulla verklighet mot den
fasansfullaste dröm. Hastigt repade han mod, reste sig upp igen
och tog raskt efter puffertarne, som han visste sig hafva
lagt pä nattbordet; men de utsträckta händerna drogos
tomma tillbaka, ty endast nattlampan fanns pä bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
