Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamningar.
259
ännu___fan anamma den assessorn 1,.. Det der hade jag
ändå kunnat låta bjil» tillade han, i det han med högra
knytnäfven slog på sin sårade arm, så att blodet sipprade
ut genom förbindningen.
Derefter uppsteg han och började, gnolande på en visa,
vandra fram och tillbaka på golfvet. Efter en stund stannade
han framför den gamle.
»Det går för besatt till här i verlden,» sade han; »men
något så besatt som kära far tillstält har väl ingen före
eller efter honom gjort ... först gTäfva upp en gardist ur
Ladugårdslands kyrkogård, sedan kånka af med honom till
Styrmansgatan och föra honom i elden, hvaruti han säkert
aldrig som lefvande varit... så bestå honom en begrafning
för andra gången och en lysande begrafning till på köpet...
slutligen sätta ett kors på grafven med kära fars namn på ...
Ingen hade på den tiden i hela Stockholm så roligt som
jag, för jag var den ende, utom kära far, som visste, hur
det hängde ihop med allt det der... Men det besattaste af
allt var att komma tillbaka... hvad tänkte kära far på,
som kom tillbaka?... Det var redan hufvudlöst gjordt, och
ännu hufvudlösare blir det, när de väl fått tag i er.»
Den gamle pekade på en stol, till tecken åt Ros att
han skulle sätta sig derpå bredvid honom, hvarefter han
började följande berättelse:
»När jag vid Kräftriket den der aftonen skildes från
dig, min kära Christian, och befann mig på väg till
Grisslehamn med Stockholm bakom mig, tyckte jag att jag kastat
fan öfver bord. Jag kände mig så glad till sinnes, för jag
hade vändt, ryggen åt alla förargelser, både stora och små.
Jag kom öfver till Finland, efter den svåraste fard öfver
Ålands haf. Dagen efter framkomsten förlorade jag största
delen af de penningar jag tagit med mig. Någon hade stulit
dem ifrån mig. Jag fann således, att den lede frestaren
icke hade öfvergifvit mig, utan troget följt mig öfver
hafs-vågor och isstycken. Jag sväfvade omkring några månader,
utan att veta hvad jag skulle taga mig före. Då träffade
jag en sjökapten, som händelsevis kom att omtala, att han
i Calais i Frankrike träffat en person, hvilken var bosatt
i Lyon och kallades Vernon, men som sagt sig vara född
i Sverige och egentligen heta Stenfjäll. Jag spetsade öronen
och fann, på närmare beskrifning, att det icke kunde vara
någon annan än min äldste köttslige broder, som för många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
