Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamningar-
565
jag till Stockholm. Jag ville uppenbara mig för min hustru
och mina barn. Jag tänkte begära af dem något understöd
till en ny utländsk resa, hvilket jag icke ansåg omöjligt,
helst min dotter skulle gifta sig med en ung tjensteman,
som hade förmögna föräldrar. En qväll, ty jag aktade mig
för att synas om dagarne, gick jag till min hustrus boning,
men fann ingen kristen själ hemma. Slutligen fick jag veta,
att de rest ut till landet och uppehöllo sig pà egendomen
Sjöbérg. Jag marscherade dit, men fick veta pà Danderyds
prestgård, att dotter min samma dag skulle förlofvas med
ingen mindre person än en baron Svärdfalt. Det var fan
att ro upp sig, tänkte jag och lunkade fram till Sjöbérgs
gård. Under den korta vägen fick jag många funderingar i
min skalle. Jag hade gjort de mina många ledsamheter och
sorger i mina dar. Borde jag väl då förstöra den lycka,
som nu så oförmodadt fallit på deras lott? Jag kunde inte
förmå mig till det, fast jag skälfde af hunger och köld. Jag
smög kring den upplysta boningen länge och väl, tills jag
tog mitt parti och gick min väg. Jag ämnade mig öfver
Edsviken till andra stranden. På isen höll jag på att bli
uppäten af vargarne, som visst inte hade fått någon fet stek.
Men som jag inte en gång unnade dem så mycket och jag
hade hos mig några torrvedsstickor, ty jag tillverkade
sådana till försäljning under vägen, så tände jag på dem och
lyckades på detta sätt förstöra vargarnes aptit. Jag uppehöll
mig sedan i trakten ända till den dagen då min dotter stod
brud, boende hos torpare och backstuguhjon, alltsom jag
fann lägligt. Mången qväll derunder vandrade jag kring
det hus, der de mina bodde, alltid rädd för att
igenkännas af dem. Bröllopsdagen var inne. Jag såg gäster
komma och slutligen afresa. Jag hörde, att någonting
underligt passerat derinne och att bruden fallit i vanmakt. En
känsla af medlidande för den stackars Sofi vaknade i mitt
bröst, och jag kunde inte slita mig från knutarne af
byggningen. Det led mot natten. Jag såg att det var ljus i
några af rummen, och jag ilade ifrån det ena fönstret till
det andra. Men när jag kommit till det sista, stannade jag
länge framför det, ty jag fann på tillrustningen
innanför, att jag var i sjelfva brudkammaren. Då. såg jag en
underlig syn. Jag såg bruden och brudgummen tvista med
hvarandra samt bruden slutligen slita sig ur brudgummens
armar och springa till fönstret, utanför hvilket jag stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
