Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamningar.
561
När Ros satte ena foten på venstra trottoaren, kom han
händelsevis att slå upp sina ögon. Ögonblickligen förvandlade
sig hans ansigte, så att detta, ifrån att vara likblekt, nu
flammade som en eldkula. Hans ögon hade upptäckt madam
Sohlberg, som stod på samma trottoar och med ryggen mot
barriéren mönstrade de fångne med hånande blickar.
Hastigare än vi hinna beskrifva det slog Ros omkull
de soldater som omgåfvo honom, och flög emot madam
Sohlberg, kring hvars lif han slog sina väldiga armar,
hvarefter haq, sålunda omfamnande denna qvinna och utan att
någon hann hindra det, kastade sig öfver barriéren och
störtade med henne ner i den brusande strömmen. Ett anskri
från folkmassan hördes, och allas blickar följde nu de vilda
strömhvirflarnes strid om det dubbla bytet, som snart
försvann under ena brohvalfvet. Den sorlande folkmassan
hastade öfver till den motsatta trottoaren och såg, hurusom
dödsparet, ännu sammanknutet, nedfördes af strömmen,
stundom flytande på ytan och stundom neddraget derunder, tills
det slutligen helt och hållet försvann mellan de segrande
strömfårorna, hvilka återtogo sitt vanliga lopp, döljande för
nyfikna ögon dödskampen som kämpades i djupet.
På den vestra trottoaren qvarstod ännu den gamle,
omgifven af sin bevakning; men på den östra stod bland det
larmande folket en illa klädd yngling. Det var hamnbusen
Olof. En djup suck banade sig väg ur gubbens bröst, och
en klar tår perlade fram ur ynglingens öga.
Sucken sade: »detta har jag gjort!»
Tåren sade: »detta kunde jag icke förhindra!»
I ett praktfullt möbleradt kabinett en trappa upp i
Bergstrahlska huset, der jemväl på den tiden rum funnos
för resande att hyra, satt, middagstiden samma dag, på
soffan en gammal man med silfverlockar på sitt hufvud och
nordstjernekraschanen på sitt bröst. På hvardera sidan om
honom befunno sig tvänne svartklädda flickor, lutande sina
bleka, men bildsköna ansigten mot den gamles skuldror, under
det han, omfattande deras smala lif, tryckte dem till sig med
en faders ömhet i de ädla, vördnadsbjudande anletsdragen.
En betjent inträdde, anmälande häradshöfdingen Anker
och kandidaten Stenfjäll. Den vördnadsvärde gamle lös-
Vålnaden. 8fi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
