Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
lugn efter stormen.
har varit innestängd’ hela dagen, och jag fàr aldrig gä ut,
om inte han är med.»
»Hvar fick han tag i dig någonstans?»
»Moster hade skickat mig långt bort pà landet och jag
slet sà ondt der... dà for han förbi med sina djur och fick
se mig, för jag hjulade och gick på händerna när han
kom ... och så gaf han mig namnam, och så vackra kläder
fick jag... och jag följde med, jag, för jag tyckte det var
så roligt i början ... men sen så ...»
»Rudde lilla,» hviskade Olof, »kan du krypa igenom
det här hålet, så skynda dig.»
»Jag törs inte.»
»Skynda dig, för bara du kommer ut, sà springa vi
bort så han inte får tag i oss... och se’n ska det inte gå
någon nöd på dig, för jag känner så många beskedliga
herrar och fruntimmer, som vill ta emot dig och ge dig
mycket bättre mat och mycket vackrare kläder, så du ska
bli som ett herrskapsbarn J»
»Men moster...»
»Moster är död, Rudde lilla.»
»Stackars moster, som skulle döl»
»Nu slipper du stryk af henne .. . skynda dig .. . jag
skall hjelpa dig ut, jag.»
Olof slog upp luckan helt och hållet samt fattade tag
i Rudolf för att hjelpa honom, då denne i detsamma
skrikande drog sig tillbaka och lemnade rum för ett
svart-skäggigt ansigte.
»Vara der igen, karnaljel... Slå ihjäl dig, om jag få
tag i digl» ropade svartskägget.
»Jag känner nog hvem ni är, jag,» svarade Olof,
gulblek i ansigtet af harm; »ni vill kanske göra med den der
lilla gossen som ni gjorde med den större i vintras ... grina
ni bäst ni orkar, men om ni inte släpper lös gossen, så
anger jag er för polisen ... jag kan gå ed på, jag, att ni är
densamme som ville dränka herr Johan i" vintras ... derför
om ni inte strax ...»
Svartskägget skrattade högt, drog sig tillbaka och slog
igen luckan efter sig. Olof dunkade på luckan och
sparkade på väggen det mesta han förmådde. Hastigt vände
han sig om, ty någon ryckte honom i jackan. Hans vrede
förbyttes i leende vid åsynen af Johan Stenfjälls milda
ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
