Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugn kftkb stoemen.
571
»Akta dig för lejonet, akta dig för lejonet 1» skrek Olof,
öfverröstande de andra.
Stampningar och svprdomar dånade om hvarandra. Den
lilla eleven, vidrörd af sin oblidkelige lärares arm, uppgaf
ett gällt skrik och sprang ifrån honom med den djupaste
fasa pà sitt ansigte.
»Det stackars barnet!» ömkade en äldre qvinna bland
de åskådande; »stick in armen sjelf, herr làngbyx, sà fàr
han se hur godt det smakar.»
»Ja, det kan han göra sjelf,» tillade Olof; »hör han
det?... Det kan han göra sjelf... det är synd om gossen .. .
det är ju bara barnet... en sà’n kruka, den der herrn som
inte törs gä till lejonet sjelf, utan vill köra fram den stackars
gossen... stà pà dig, Rudde lilla!»
»Jaha,» instämde flere; »maka sig in sjelf... in med
handen i gapet bara!»
Djurtämjaren sprang fatt gossen, grep honom och ville
med väld släpa honom till buren. Dà passade Olof pä och
kastade i ansigtet pà djurtämjaren en grabbnäfve sand, som
han upptagit frän marken. Denne släppte dervid gossen och
tog svärjande med händerna ät sina ögon. Gossen,
begagnande sig af denna öfverraskning, hoppade öfver
afplank-ningen och mottogs under gälla bifallsrop af Olof.
Tumultet tilltog, och den första sandportionen åtföljdes
snart af flere. Det kan möjligtvis gà an för en konstnär
att fà apelsiner i ansigtet, säsom bruket är utomlands; men
att fà sina ögon inmurade af sandkorn, icke alltid sà fint
sållade, att icke dà och dà en liten sten kan smyga sig fram
till mälet, der är starkare än hvad till och med en
djur-tämjare kan härda ut med. Denne insåg att han hade att
välja mellan vilddjurets tänder och publikens näfvar.
Förmodligen fann han de senare vara af vådligare art än de
förra, ty han närmade sig, ehuru långsamt, det rytande
lejonet med den ödmjukaste min, liksom ville han hos
vilddjuret söka skydd mot menniskan.
»BraI Bra!» ropade publiken och afvaktade derefter
under den djupaste tystnad representationens utlofvade
storverk.
Mumlande några otydliga ord, liknande
besvärjelseformler, gjorde monsieur Bredonnier åtskilliga tecken ät
lejonet, hvilkas betydelse detta mätte hafva förstått, ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
