Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägerskiöld, L. A., Gustaf Kolthoff. Forskaren, medarbetaren och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Skinnen till denna vackra grupp hade kommit från
professorn friherre J. A. Palmén i Helsingfors. Jag tror
att det var en vängåva, ty Palmén satte mycket värde
på Kolthoff.
Längs en stor del av golvpanelen var en parterr
ordnad med levande blomväxter, bl. a. pelargonier och
be-gonior, om jag minns rätt. Men de stodo ej i krukor
utan i jord, som låg direkt på golvet på något mer eller
mindre lämpligt underlag. Jorden täcktes sedan med
lavar och annat. Det hela var både vackert och säreget.
Hyresvärden sade tydligen intet, kanske visste han ej
hur det hela var hopkommet. Och när Tullberg flyttade
in, genomgick huset en grundlig översyn.
En väldig fågelbur fanns där också i salen. I den
bodde en tam taltrast, som Kolthoff ofta lockade att
sjunga. — Pointern Lörd höll ibland till, där man minst
väntade honom.
Inne i Gustafs eget rum hängde en del fina gamla
bössor, som tillhört hans fader. Några praktfulla
renhorn prydde väggen. Ett av dem var från en av
Värmlands sista vildrenar. Det var en gåva av den berömde
hovjägmästaren Herman Adolf Falk till Kolthoffs fader.
Kjell Kolthoff har senare skänkt det till Naturhistoriska
museet i Göteborg.
Fru Kolthoff var en mästarinna i att tillreda vilt och
särskilt fågel. Hon hade ju lång erfarenhet. Mer
utsökta i smaken eller med bättre såser har jag aldrig
ätit sådana rätter. Frågade man vad som serverades,
kunde svaret bli rätt överraskande. Ett par gånger
minns jag, att vi fingo tranor. Någon av oss sade då:
»Det är bra att folk inte vet hur goda de är, ty då fick
de inte vara i fred». En annan gång framhöll Kolthoff
på tal om fågelstek, att unga kråkor, rätt lagade, voro
bättre än änder och beckasiner. »Men det vet folk ty
vän-inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
