Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägerskiöld, L. A., Gustaf Kolthoff. Forskaren, medarbetaren och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Under arbetet med Nordens Fåglar blev Kolthoff
mer ocli mer intresserad av skriftställeri. Han började
finna sin egen stil. Det skulle föra för långt att här
redogöra för hans många verk: naturskildringar,
resebeskrivningar, jaktböcker ocli minnen av olika slag.
Man talar ju om natursångare, han var en författare,
som byggde ej på skolning utan på sin medfödda
språkbegåvning. När han var som bäst, nådde han
mycket högt. Men ibland kunde ju hans stil slå slint.
Hans språkkänsla och konstnärliga läggning kunde ej
hjälpa honom över alla stötestenar och falluckor i
formlära och syntax.
Under Kolthoffs Uppsalatid genomgick den zoologiska
forskningen en kraftig utveckling, och nya riktlinjer
upp-drogos. Tyngdpunkten kom att ligga inom den
jämförande anatomien. Nya metoder infördes av Tycho
Tullberg och Hj. Théel. Mikrotomtekniken var nyligen
utbildad i Tyskland. Professor Tullbergs föreläsningar
satte oss unga in i en mängd lägre djurgrupper, särskilt
då bland maskarna. Man bäddade in kräken i paraffin
och skar dem i serier, vilkas enskilda snitt ej voro
tjockare än 5 tusendels mm. Sedan granskades djurens inre
byggnad med hjälp av starka mikroskop, och organens
form och byggnad kunde rekonstrueras. Systematiken
och biologien kommo, i varje fall för en tid, att skjutas
åt sidan. Denna nya riktning var fågelkännaren
Kolthoff främmande. »Här stöpa de in matkar i talgljus,
och sedan skära de dem i småbitar med en hyvelmaskin,
och så kalla de detta för vetenskap — när man liar
så mycket kvar att lära om fåglarna», brukade han säga
med en viss förtrytelse, som ej var endast spelad.
När Gustaf Kolthoff fyllde 50 år, gåvo hans vänner
ett gästabud till hans ära. Bruno Liljefors hade ritat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
