Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägerskiöld, L. A., Gustaf Kolthoff. Forskaren, medarbetaren och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Efter min flyttning till Göteborg 1904 träffades vi ej
så ofta som förr. Men som inbjuden gäst hade jag
glädjen övervara Linnéjubileet 1907. Jag minns då
Kolthoff bland de förnämliga promovendi honoris causa.
Han stod där i den just ordnade processionen, vacker
och glad, med sin vasaorden och den betydligt
sällsyntare silvermedalj, som är Svenska Jägarförbundets högsta
utmärkelse. Alldeles i närheten var Selma Lagerlöf och
ej långt därifrån vännen Evald Lidén. Alla tre hade i
hög grad förtjänat sina utmärkelser.
Kolthoff köpte sig en gårdbit i Börje någon mil
utanför Uppsala och byggde där ett eget hem. Han kallade
det Granbacken och flyttade dit sommaren 1904. Huset
uppfördes med dubbla brädväggar och fyllning av
sågspån och kolstybb emellan, en då ny metod. Den var
han med om, ty den var billig. Men han klagade över
att »hans fruntimmer» skulle lia så mycket garderober
och andra bekvämligheter, som egentligen syntes honom
alldeles onödiga. »Tycker inte du det också?» När hans
vänner höllo med damerna, gav han sig. Men kring
stugan fick han det som han ville. En damm för fåglarna
att dricka ur och odlade blommor, men ej ordnade i
rabatter utan fläckvis utplanterade i skogsbacken, där
han tyckte att de gjorde sig bäst. Det hela blev ett
förtjusande jägarhem mitt i markerna. Han har själv
skildrat det i någon av sina böcker.
När Kolthoff blev pensionsmässig i december 1912,
gåvo hans vänner en fest för honom på Gillet. Det blev
en talrik samling, många hade kommit från andra håll.
Hj. Östergren och jag t. ex. från västkusten. Kolthoffs
gode vän Appellöf såg till, att där ej vilade några
ledsamheter. Han fick hjälp även av andra. Det gamla
gardet hedrade en av de sina och gladdes med honom.
Vemodet fick ej sticka fram. Allt skulle vara fröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
