Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelswärd, Louise, Mitt Uppsalahem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
än den som skrivmaskinerna åstadkomma, ocli det ät
rätt vemodigt att tänka, att de vackra rummen, som
gömde på så många minnen, nu äro förvandlade till
stela och opersonliga ämbetsrum.
I övervåningen, dit en liten vindeltrappa ledde från
min mors kabinett, lågo sov- och gästrum, och fastän
de alla voro små och låga, utmärktes de av stor trevnad.
Min mor hade ordnat allt i möjligaste mån likt vårt hem
på landet. Jag älskade mitt lilla rum med dess djupa
fönsternisch, från vilken man såg hela staden under sig
och långt ut över Uppsalaslätten.
Sedan vi upptäckt vårt nya hem, gällde det att också
bli bekanta med staden själv, ocli för oss lantbarn,
som aldrig förr hade bott i en stad, var allting nytt ocli
främmande. Första söndagen vandrade hela familjen
till domkyrkan, där landshövdingen hade sin bänk ocli
där vi sedan så gott som varje söndag sutto. Domkyrkan
var då alldeles nyss återinvigd efter restaureringen och
beundrades mycket, men jag minns att jag inte kunde
finna alla de brokiga målningarna på väggar och i valv
så vackra som det då ansågs. Jag tänkte alltid på de
släta grå väggarna i Linköpings domkyrka, som jag i
min enfald fann långt vackrare.
Det dröjde ej länge, förrän vi började känna oss
ganska hemmastadda, ocli därtill bidrog i hög grad all
den vänlighet och värme, varmed vi överallt blevo
mottagna. Ocli ändå kände jag mig mycket blyg och
olycklig, när jag någon gång — det hände inte ofta, ty
jag ansågs inte »fullvuxen» ännu ocli läste fortfarande
hela dagarna för min lärarinna — fick följa med
föräldrarna på något av de nöjen, till vilka jag tillsammans
med dem ofta blev inbjuden, men vartill det för min
räkning i regel svarades obönhörligt nej. Första gången
var på en Alliance franchise på Norrlands nation, där det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
