Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelswärd, Louise, Mitt Uppsalahem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
kände vi oss rätt ensamma där uppe på slottet, och
åtminstone vi barn tänkte då med saknad på alla de glada
julkalasen därhemma och funno det dystert, att vi skulle
sitta bela julen utan att få vara med om något sådant.
Ty inte ville väl någon ha en så stor och talrik familj,
som man kände så litet, just under julen, då man mest
brukar umgås med sin närmaste släkt! Men då kom
en dag en vänlig inbjudan till oss från
revisionssekreterare von Bahrs att deltaga i deras julbjudning. Vi
blevo alla inbjudna, både stora och små. Det var första
gången vi gästade det gammaldags fina, sällsynt gästfria
hemmet vid Bävernsgränd, men det blev inte den sista.
Hela vårt jullov fick en annan prägel efter den glada
festen, där allt gick till på traditionsmättat sätt och där
vi både igenkände våra lekar och danser hemifrån och
fingo lära många nya. Vi blevo sedan bjudna på ännu
många liknande roliga julkalas — hos överste
Stiern-stedts, löjtnant av Forselles och många andra. Men bäst
minns jag dock jullekarna i den stora vackra salen i
det gamla förnäma huset, där prinsarna bott under sin
studenttid, och den förtjusande och älskvärda familjen,
som först tänkt på oss i vår ensamhet.
Den vintern hade det talats mycket i Uppsala om en
ung okänd författare, som kallade sig Mark Stern.
Mycket snart sades det — och med allt större bestämdhet
— att författaren var Marika Stjernstedt, dotter till
översten, baron Stiernstedt. Med vilken undran och
beundran såg jag ej på den vackra flickan, som vi ofta
mötte i slottsbacken, och hur lycklig kände jag mig ej,
då hon på en av de första soiréer, som mina föräldrar
gåvo, talade med mig och då ögonblickligen och för alltid
vann mitt hjärta. Hon föreföll mig då så ouppnåelig
i sin skönhet, sin världserfarenhet och sin intelligens, att
jag ej ens kunde drömma om att få henne till vän.
o — XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
