Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmberg, Gustaf, En östgöte på kungajubileum. Ett fyrtioårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Vår talman, Uppsala studentkårs ordförande, Olof
Molin, numera kyrkoherde i Stockholms Maria, trädde
fram och höll ett kraftigt hyllningstal, vari han bl. a.
yttrade, att »ljusets riddarvakt» har en dyrbar rätt att
bringa sina hjärtans fria hyllning för kärnord, toner
och arbete på de fält, där den andliga odlingens skördar
mogna. »Gud bevare konungen och drottningen!»
Konungen, som med drottningen vid sin sida mottagit
hyllningen från ett fönster i slottet, trädde nu ned på
borggården och vände sig till oss i ett tal, som på oss
alla gjorde ett djupt intryck och som i sina grunddrag
ännu bevaras i minnet efter över fyrtio år.
Han yttrade bl. a., att denna hyllning för drottningen
och honom från den svenska studerande ungdomens
representanter varit dyrbar för deras hjärtan: »Ljusets
riddarvakt kring fosterlandets fanor», eder tillhör
fosterlandets framtid, på eder ankommer i hög grad, hur
denna framtid skall gestalta sig. Stort är därför edert
ansvar och ädel den heder ett uppfyllande av ansvaret
medför. Därefter kom en utomordentlig passus i hans
tal, då han halvt vändande sig mot den ett par steg
bakom stående kronprinsen yttrade ungefär dessa ord:
»När jag icke mer står i svenskarnas krets, när mitt
ord icke längre kan ljuda för svenska öron, kommen då
ihåg, att efter mig finnes den som skall föra min talan
— liksom jag hoppas, liksom jag beder eder att kring
honom sluta eder krets och sluta eder sköldborg med
samma kärlek, samma trohet, varmed I slutit och sluten
eder omkring mig. Tack! Denna stund skall för mig
förbliva en minnets solstråle över min levnads afton!»
Den konungsligt vackra gestalten, den bärande
stämman och hjärteklangen i orden gåvo åt stunden en djup
och gripande stämning, en stämning, som helt säkert
ännu dröjer kvar hos oss, som då voro med i den ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
