Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmberg, Gustaf, En östgöte på kungajubileum. Ett fyrtioårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
det var en verklig kungabal» skulle H. (’.. Andersen ha
sagt. De täta leden utefter festtågets väg sögos ned i
nigande och bugande som vassen i Fyris, när »Gamla
Upsalas» propeller sög och drev båten uppåt ån.
Mitt sällskap medan dansen pågick var Prins Chiras
av Siam adjutant, med vilken jag dock fåfängt försökte
inleda konversation på något av de levande eller döda
språk en svensk polyglottstudent läppjat på. Byffén
förstod han bättre. En hemlandston förnam jag dock
däruppe i det främmande vimlet, då jag spejade ut över
dansens böljegång i Vita havet. Det var Mark Stern,
»Sven Vingedals» och »Elises» celebra, av oss
Uppsalastudenter synnerligen beundrade författarinna, som
lyckliggjorde någon ung husarlöjtnant med en vals.
Emellertid blev det supé. Enligt kortet skulle den av
mig intagas i Rikssalen. Jag hittade naturligtvis inte
dit utan kom in bland herrar med minst överstes rang
och fick till granne vid bordet en ung, synnerligen vital
och vänlig man med nordstjärneorden i briljanter
blixtrande på fracken. Det var Sven Hedin, som på våren
hemkommit från sin långa Asien-färd 1893—97. Ett
sällskap som man inte glömmer.
Emellertid gick festen mot sitt slut. Min
studentmössa, som jag troget hållit i handen hela tiden, hade
jag vid supéns början lagt ifrån mig i en kakelugnsnisch.
Men när jag skulle gå fanns ej den nischen längre,
varför jag med en vit halsduk virad som en turban kring
huvudet gick från slottet Lejonbacken utför, icke utan
farhåga att bli tagen som siames. På Norrbro mötte jag
emellertid min gamle vän och medspelare i Uppsalaspex
Gunnar Klintberg, den förra året hädangångne
framstående förste regissören. Vi hade spelat Konjander och fru
Wahlström i Hittebarnet på chateau Barowiak till
förmån för gotlänningarnas byggnadsfond. Han räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
