Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmberg, Gustaf, En östgöte på kungajubileum. Ett fyrtioårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
och flaggor smällde i den hårda vinden. Ekoln gick vit
och på däcken lyste det av vitmössor. Samtal, sång och
harmlös glädje. Nittiotalets studenter, väl det sista ledet,
som förunnades vara studenter av den gamla hävdvunna
typen, hade endast sporadiskt vaknat till medvetenhet
om de ofrånkomliga livsproblem, som i mycket satt
sin prägel på senare generationers akademiska ungdom,
och vi voro i stort sett utanför den hetsiga konkurrens,
som nu jäktar allt för många. Vi voro studenter
blott och bart. Vi läste, men inte bara fack och inte i
kapp. Vi voro ju också ganska vissa om att efter några
år eller flera vid universitetet få gå in på de platser i
samhället, som stodo och väntade på oss. Det låg en
svaghet — för oss då ganska omedvetet — i detta, men
det ligger dock något i att på ett förståndigt sätt ha
fått vara lat vid Uppsala Kungl. Universitet. Fackmän
behövas och äro bra, men livet behöver också —
mån-n i s k o r, och härvidlag utgöra studentlivets kamratskap
och öppenheten för allsidiga intressen betydelsefulla
faktorer. För övrigt fanns i nittiotalets studentliv
säkerligen en oanfrätt ansvarskänsla, som varmt svarade upp
vid verkliga appeller. Vilket jag hoppas generationens
insatser sedan i livet i någon mån bära vittne om.
En dylik väckande appell blixtrade också fram denna
blåa septemberdag vid Skokloster. Och den glömmes
nog ej av någon utav oss, som då voro med. Den kom
från Nathan Söderblom. Med den omedelbarhetens
styrka och charm, som voro honom egna, sprang han upp
och ställde sig mot slottets port, stormen slet i hans l jusa
hår, lindlöven virvlade omkring honom. Från den
mörkklädda samlade gestalten trängde en mäktig sonor
stämma ut över den böljande studenthopen, som snart
stillnade av och med stigande stämning lyssnade till de
inspirerade orden, givna med den glänsande talekonst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
