Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danell, Gideon, Adolf Noreen. Ur en lärjunges synvinkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
nationell begränsning, så vore det väl för övrigt den.
som främst var hans, det egna språkets utforskning.
Äntligen hade vid mitten av 1800-talet det egna
språket befunnits värdigt sin representant vid våra
universitet. Gustaf II Adolf, ett par århundraden före sin tid,
hade velat upprätta en professur i Uppsala för svenska
språket, men det hade gått i stöpet, då den utsedde, rector
scholæ i Örebro Jacobus Rudbeckius, ej synes ha varit
hågad att lämna sin fädernestad och sin pedagogiska
verksamhet där.1 Och saken fick ligga till sig, tills
skandinavismen vid mitten av 1800-talet skapade
professurerna i »nordiska språk». Adolf Noreen, en av de
första innehavarna av Uppsala-professuren, var utan
tvekan den förste nordiska-språk-professorn, som kring
sin lärostol samlade de stora lärjungeskaror, som denna
forskning kan synas i och av sig själv vara värd i ett
nordiskt land. Vad var det som drog de unga
lärdomsadepterna till honom? Hurudan var mannen?
Frågan är lättare att framställa än besvara, även om
man själv kan räkna sig till de många trogna, som
gärna dröjde sig kvar i det nordiska studiet i Uppsala
vid Noreens kateder och seminariebord.
Han var värmlänning, kunde man kanske svara.
Tillhörande en gammal värmländsk kultursläkt, nära
befryndad med Lagerlöf-arna och andra, hade han
onekligen i sin läggning detta, som vi blivit vana att
anse som specifikt värmländskt, det genialt livliga ocli
omedelbart intagande, det glittrande, mångskiftande
och även hjärtevarma väsendet, detta på en gång
tegnérska och geijerska, som vi vilja upptäcka hos en »sann»
värmlänning. Visst var han en värmlänning i den me-
1 J. Nordström, Då Mäster Jacob i Örebro ej ville bli
professor i Upsala, i Meddelande n:r IV från Samfundet Örebro
stads- och länsbiblioteks vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
