Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
gare år exekverat bibelspråket »om hedningarna, som
icke hava lagen». Examinator smålog med en viss
sarkastisk förnöjelse och övergick till exemplifikationen.
»Om det står tre busar kring kandelabern på
rådhus-torget och skrålar, är det ett personligt förhållande?»
»Förmodligen inte», svarade jag lugnt, »men man kan
ju aldrig vara säker.» Gubben gav mig ett litet
knivskarpt ögonblänk, tog sig om pipskägget med tummen
och pekfingret och avlossade omedelbart nästa salva.
»Om kandidaten är ute och går med en flicka efter
klockan 10 på kvällen, är det ett personligt
förhållande?» Jag fortsatte att spela oberörd och svarade bara,
att »det beror alldeles på». Först fick man ta reda på
syftet med promenaden och sedan . . . Längre hann jag
inte, utan avbröts plötsligt av den satisfierade gamle
skämtaren, som ansåg, att vi nu kunde »lämna flickan
åt hennes öde och i stället syssla något litet med
stoikernas vishetsideal». Det blev det intressantaste förhör jag
kanske varit med om, och jag glömde nästan bort, att
det var ett kunskapsförhör och inte en diskussion.
Denna diskussion slutade med att vi enades om att
vulgäruppfattningen av epikureismen var falsk och att
Stoa och Epikuros från diametralt motsatta
utgångspunkter möttes i samma praktiska resultat.
Denna med vissa dramatiska inslag försedda filosofie
kandidatexamen blev det enda synliga och
dokumenterade resultatet av min umgängelse med vetenskapen och
de akademiska fäderna. Visserligen var det min
ursprungliga mening att lugnt fortsätta marschen i
trapporna till Universitas Regia Upsaliensis med en
litteraturhistorisk lagerkrans som ögonsikte. Att åstadkomma
någonting i stil med de »svenska gestalter», som Oscar
Levertin förevigat, utgjorde målet för min hemliga, långt
och djärvt sträckta ärelystnad. Jag kunde t. o. m. i
fantasien skymta konturerna till en porträttstudie över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
