Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
talismen. Jag tydde mig i ett slags förtvivlan till
filosofien — utan att alls ha någon verklig begåvning åt det
hållet.
Något år efter sedan jag lämnat Uppsala var jag en
bister januaridag uppe och tittade på min gamla
studentlya. Ack, det lilla prånget med sitt snedskurna tak,
sin spruckna kakelugn, sin utdragssoffa, sitt skrangliga
skrivbord och sin gamla trasmatta! Och utanför övre
Slottsgatan som en liten insnöad tvärgränd till
Vintergatan! Hu, vad det var kallt när man kom med
natttåget från Stockholm och hade glömt att skriva om
eldning till städerskan, fil. städet, som hon kallades! Och
vad det var mycket frost i raggen på bondkampen, som
varje morgon stod med mjölksurran framför
hörnmagasinet! Och den tunna rökstrimman från skorstenen mitt
emot steg rakt upp mot en isgrön himmel utan botten.
Småstadsatmosfär och ändå ändlöshet. Något arktiskt,
något som i sitt armod vände sig bort från livet. Och
därtill den där egendomliga känslan att allt liksom var
infekterat med abstraktion, var underminerat av ett slags
overklighet. Mässingslampan på bordet och de
beskedliga kåkarna på andra sidan gatan stodo liksom och
skämdes över att bara tillhöra fenomenvärlden. Vi
stackare existerar knappast, tycktes de säga. Vi vet
ingenting om tinget i sig.
Här spökade. Här huserade ett spöke av underlig art
— den transcendentala estetiken.
I filosofiskt avseende var Uppsala under mina
studieår ett litet tyskt annex. Man kan nog inte säga att
universitetsfilosofien vid Fyris då för tiden spelade någon roll
som kulturell maktfaktor. Humanismen stod med sitt
ansikte vänt åt annat håll. Inget ont om professorn i
teoretisk filosofi, Kurre Geijer, men det vore orätt att
påstå, att ban förmådde samla andarna kring vetenska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
