Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
handlingen om Humes kunskapsteori och boken om
Fichtes filosofi i förhållande till Kants kriticism, att de
trots allt deras skarpsinne inte gjorde honom full
rättvisa. Nej, ban var nog i likhet med Sokrates en den
muntliga framställningens man, och jag bevarar från
ett par terminers lektioner för honom minnet av en i
många avseenden fascinerande personlighet. Ja, Gud
vet, om icke Karl Hedvall till slut är mitt allra bästa
Uppsalaminne. Jag kan ännu känna Virginiadoften i
hans lya och se den knutna gestalten framför mig.
Tålmodigt rullade han för oss upp den
transcenden-tala estetikens och den rena apperceptionens hemligheter.
Jag är rädd att jag var en beundrande men mycket slät
lärjunge. Utan allt verkligt tålamod och skarpsinne
njöt jag av filosoferandets känslosida. Kunskapsteoriens
halva upplösande av den kompakta verkligheten passade
som sagt min melankoli, och det var en egendomlig
hämnd på livets ofullgångenhet och osäkerhet att känna
hur abstraktionen isade i hårrötterna.
Filosoferandet fortsattes under ändlösa promenader
med lektionskamraterna. Ingen himmel har sådana
hisnande oändlighetsperspektiv som en blek och kall
vårhimmel över Kyrkogårdsalléns ännu nakna trädkronor.
Ja, det var ett hjälplöst fast ivrigt spekulerande. Men
när man så nalkades sedeläran, det praktiska förnuftets
primat och det kategoriska imperativet, då orkade jag
inte längre med, då tog jag min Mats ur skolan. Det
var inte den tyska idealismen som skulle frälsa min vilja
ur dess band av tvivel, analys och kritiksjuka.
Karl Hedvalls öde blev tragiskt. Han fick pröva pä
många svårigheter och nådde aldrig någon säker
befattning. Jag kan inte bedöma om hårdheten i Uppsalas
andliga klimat blev honom för svår eller om det var
ett slags transcendental självförbränning, som till slut
bröt ned honom. Från Uppsala flydde ban till mekanisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
