Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderblom, Anna, Staby prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Staby prästgård på måndagskvällarna, dock helst bara
tjugufem à trettio i gången för utrymmets skull. Där
och här och alltid skola vi vara oss själva, vissa att vi
endast på detta sätt kunna gagna varandra.
Stundom känner man sig frestad — men det är en
elak frestelse — att indela människorna i två klasser:
människor och målade träbockar, när man ser sådana,
som sakna ögon att se, öron att höra, hjärtan att känna
och sinnen att längta och lyftas och sträva efter det ej
för ögonen är, sinnen att älska och tro. Det märkliga
med dem är att de äro målade, färdigmålade, kompletta
i dussin eller i större eller mindre partier. Får jag ej
göra eder någon större andlig tjänst, så låt mig
åtminstone tillropa eder: Glömmen aldrig att den högsta och
ädlaste av alla vetenskaper är vetenskapen att leva;
glömmen ej att vad I än bliven, kunnen I aldrig bli
något förmer än sannskyldigt levande människor.»
Vägen ut till Staby var väl ej den lättaste. Först var det
Börjegatan. Stenläggningen tog slut och landsvägen tog
vid. Vägen bar genom Stabylund, där man tog av till
vänster genom Staby allé. Den var ännu rätt prydlig.
Mitt för vägen uppe i backen ligger ett tvåvånings, gult
trähus, »filosofiens högsta ståndpunkt» lär huset hava
kallats på den tid det beboddes av filosofen, professor
Biberg. Den som trodde att det var där professor
Söderblom bodde, misstog sig. Än en krök åt höger. Nu kom
man till ett slags ingenmansland, d. v. s. en väg som
ingen ansåg sig hava skyldighet att underhålla. Den
väg-biten kunde vara vådlig nog att beträda höst och vår,
helst om man hade galoscher, som ej sutto riktigt fast.
Om då den ena fastnade i lervällingen, fick man på ett
rätt riskabelt sätt hoppa och balansera för att komma
i den igen. Den sista kröken till vänster förde förbi en
vattenpuss och prästgårdsarrendatorns loge, gödselstad,
halmstackar och stall. Äntligen var man framme på
gården under lindarna framför den lilla röda stugan med
13 — XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
