Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andræ, Tor, En recentiors memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
i Uppsala, där åtskilliga nationspampar som asketer och
självplågare fingo göra bot för sina synder. Torsten
Fogelqvist fanns också bland fakirerna och fick, sig till
straff, läsa sina egna dikter och litteraturrecensioner.
Spexets höjdpunkt var det ögonblick, då guden
Jagger-nauts vagn dundrade in på scenen dragen av Cyklopen,
ett original, enögd och trasig, som man ofta såg i
gathörnen omgiven av en ring flinande studenter.
Som recentior stod jag naturligtvis helt utanför alla
invigda, tongivande och ledande kretsar. Uppsalas stora
personligheter såg och bedömde jag som den stora
massan endast utifrån. Jag såg domprosten Torén med
en nittioårings pergamentsansikte vackla in i
domkyrkan vid sin sköterskas arm. Han var ett levande stycke
akademisk och litterär succession: konfirmerad av
Franzén, promoverad av Geijer och prästvigd av Wallin.
Jag har sett honom men icke mer. Som många andra
satt jag troget i lärosal VIII, när Harald Hjärne föreläste
för prinsen — sedan kronprins Gustaf Adolf — om
Allmän historia efter italienska kriget 1859. Han kom
vanligen något sent, varm och andfådd och började
oföränderligt sitt tal med orden: Ers Kungl. Höghet,
mina herrar! ehuru auditoriet till minst hälften bestod
av damer, som kommit för att titta på prinsen. Men
sedan ban väl hunnit in i sitt ämne, glömde åtminstone
jag totalt både prinsen och hans kvinnliga uppvaktning.
En personlighet började tidigt framför andra spela in
i mitt liv. Det var som jag anat vad han skulle betyda
för mitt kommande öde. Jag hörde Nathan Söderblom
första gången, då han en Allhelgonadag predikade i
Trefaldighetskyrkan. »Det sitter någon därhemma och
syr. Stygn efter stygn, i trogen avbildning av mönstret
framför på bordet. När arbetet blir färdigt, är det
mycket vackert och prydligt men alldeles likt mönstret. Det
är inte så ett helgon blir till.» Så ungefär började ban.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
