Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Rudberg, Gunnar, Olof August Danielsson. Ur liv och brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
ten prägel komma med. Då jag under de första
dagarna väntade mobiliseringsorder, sade 1). vid ett möte
med glänsande blick: »Ja, gå — Gud vare med dig».
*
Danielsson blev gammal, över åttio år. Men han
åldrades egentligen aldrig. Det var, som om han trots allt,
trots år och krämpor och även klagan däröver, blev
gladare och lättare med åren. Han kunde reagera
ungdomligt, helst när man bestred hans ålderdom. Det finns
i ett brev från början av 1923 en liten förtjusande bild
av den gamle musikälskaren, som efter slutade
censorsmödor går på en ungdomsföreställning på operan; jag
tvekar ej att meddela ett par rader. »Sista kvällen i
Stockholm . . . var jag så kry och uppspelt, att jag gick
på operan — alldeles solo — och hörde den gamla,
härliga »Fra Diavolo». Det var en s. k.
»ungdoms-föreställning» (till nedsatta priser), fullt med flickor och gossar,
vuxna, halfvuxna och små, åtföljda af pappor, mammor,
farbröder och tanter. Entusiasmen och applådglädjen
voro oerhörda — och jag själf applåderade lika ärligt
och nästan lika vildt som ungdomarne. Det var en
ljuflig kväll för gamlingen.»
Dessa rader säga något. »Gamlingen» med sin
stränghet och sin humana syn ägde föryngringens,
förnyelsens gåva — i det hårda och osjälviska arbetet för
ett intellektuellt mål, vars uppnående ban ej skulle få
uppleva. I det arbetet blev han en klok och god och i
mer än en mening en stor människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0266.html
