Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerfelt, Greta, Mina minnen av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
Jag ser ännu så tydligt för mig, hur han och Fries och
den judiske rabbinen Klein tillsammans vandrade fram
och åter i salongen helt upptagna av de teologiska
problem de ivrigt diskuterade.
Då jag sedermera som gift blev bosatt några år i
södra Uppland, kom jag allt oftare att sammanträffa
med Nathan Söderblom, Sveriges ärkebiskop.
Mitt första ärende till ärkebiskopsgården gällde en
förfrågan, huruvida det vore möjligt att någon gång få
ett »korsfararebesök» till våra socknar, där det i
kyrkligt avseende var synnerligen klent beställt. Efter att
med bävande hjärta ha stått utanför den vita porten i
väntan på att bli insläppt av portvakten kände jag det
vänliga mottagandet därinnanför alldeles särskilt
upplivande. Vem kunde väl också som Nathan Söderblom
konsten att uppmuntra människor och inge dem tillit
till värdet av deras egna små ansträngningar! Den
hjärtevärme, som var honom egen och som utstrålade
ur hans sällsamma och ljusa personlighet, hade en
underbar förmåga att sporra andra, och med den
anspråkslöshet, som var en av hans stora gåvor, försmådde han
heller aldrig att taga med ens den ringaste i sin tjänst
som medarbetare.
Något korsfararebesök blev det visserligen ej utav,
men i stället föreslog ärkebiskopen, att vi skulle försöka
på privat väg garantera underhåll och lön för ett år till
en hjälppräst, som skulle verka i de närmast liggande
socknarna. Det var ett nytt och häpnadsväckande
förslag, som jag reste hem med, men tanken blev verkligen
realiserad, och den präst, som blev oss tillsänd,
stannade sedan i trakten i många år, först på förordnande och
slutligen som kyrkoherde.
Allt emellanåt fick jag senare anledning att resa in
till ärkebiskopsgården. Alltid blevo dessa besök som
en högtid, från vilken man återvände fylld av ny kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
