Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerfelt, Greta, Mina minnen av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Nathan Söderbloms initiativ från början varit
tjänstegivaren, under årens lopp i stället blivit den tacksamme
mottagaren! Hur mycket av oskattbara värden har icke
i andlig måtto tillförts Sverige genom alla de
vänskapliga band, vilka under eller efter krigsåren genom
ärkebiskopens förmedling knutits mellan svenskar och
andligt betydande utlänningar, som till följd av kriget
kommit i nödläge, men tack vare den svenske ärkebiskopens
aldrig tröttnande uppfinningsrikedom beretts utvägar att
åter komma till sin rätt!
Prästvigningsmiddagen annandag pingst blev en
oförgätlig upplevelse. Ekumenisk i högsta grad och så
alldeles Nathan Söderblomsk! Gästerna voro väl ett
80-tal och av de mest skilda stånd och levnadsvillkor:
förutom de nyvigda prästerna och deras föräldrar
(däribland en dalkulla i sin dräkt, som för tredje gången
som stolt moder deltog i en prästvigningsmiddag)
åtskilliga framstående utlänningar, såsom Albert
Schweitzer, prof. Kittel från Leipzig och andra, svenska
biskopar och professorer, utländska diplomater, lekmän från
stad och land. Den imponerande prästvigningen i
domkyrkan hade även den burit ekumenisk prägel, då
ärkebiskopen i full ornat assisterats förutom av svenska
präster även av åtminstone en utlänning — professor
Schweitzer — iförd svensk prästerlig skrud. Nu voro
alla prästerna bänkade vid långa bord i den rymliga
salen, majsolen lyste in strålande klar, och gästerna
liksom smittades av den stämning av festglädje och
högtid, som ärkebiskopen så väl förstod att sprida omkring
sig. Det ena glänsande och av kvickhet sprudlande talet
avlöste det andra, det var ömsom skämt, ömsom allvar;
än lyssnade man till svenska, än till utländska
tungomål. Väl märktes det att man befann sig i en utvald
samling av andens stormän. Vilken lycka för de ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
