Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hesslén, Gunnar, Några minnen från den »politiska» vårterminen 1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
tal påstods ha ingått cn passus, i vilken han skulle ha
uppmanat sina åhörare att följa honom, då han »blåste
i trumpeten» eller något liknande. Som allusion på detta
yttrande hade anskaffats en trumpet med tillhörande
blåsare, som före varje tal under stormande munterhet
fick blåsa en lystringssignal. Att Sven Hedin själv i hög
grad senterade skämtet syntes och hördes. Vad allt som
sades under denna fest, minns jag nu inte ett snud av
— och säkerligen är det ingen förlust, ty talen voro
lämpade för stunden och till allra största delen
improviserade, men den entusiasm, som kommit till uttryck under
föredraget och som gällt Sven Hedins person, försvaret
och fosterlandet, steg om möjligt än mer under kvällens
lopp.
Men naturligtvis rörde man också på sig inom
motsatta politiska läger i Uppsala. Ungefär en vecka efter
Hedins framträdande uppträdde t. ex. Hjalmar Branting
(den nlii 1913), men hans publik var nog till stora delar
en belt annan än Hedins, det var arbetarna framför allt
som fyllde lokalen. Det kan nämligen vara skäl att
påpeka, att socialdemokraterna och deras ledare vid denna
tidpunkt ej alls intogo den ställning varken politiskt
eller — sit venia verbo — »socialt», som senare tiders
ministersocialism framkallat.
Det politiska intresset bland Uppsala-studenterna var
alltså redan vid den »politiska vårterminens» ingång på
helspänn. Kungens »borggårdstal» fredagen den 6
februari till det församlade bondetåget och den av detta ett
par dagar senare framkallade ministerkrisen,
diskussionen i riksdagens kamrar dagen efter bondetågsdagen, då
första huvudtiteln skulle behandlas, och den härunder
tämligen oförtydbart framförda kritiken av kungens
uppträdande dagen förut, vilken fick sitt skarpaste
uttryck i Brantings anförande, vilket slutade med talarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
