Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häggman, Jean, Då Sturemonumentets öde avgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
mentet befunnits alltför knappt tilltaget för den fria
rymd det här gällde. I)et blev också Milles själv, som
tog upp frågan om monumentets placerande på en
lämpligare plats än Tunåsen, men därmed var också
gärdet fullständigt upprivet. De följande åren från 1910
till 1917 kännetecknades av våldsamma strider om
Sturens placering. Hela förrådet av möjliga och
omöjliga platser inventerades. I tur och ordning
undersöktes följande mera allvarligt menade förslag: å
Kron-åsens norra del i närheten av grusgropen, på
domkyrkoterrassen åt S:t Erikstorg, på Uppsala slotts borggård,
på Slottsbackens östra sida ett stycke ned på själva
branten, på Riddartorget, framför Carolina, i Odinslund och
vid Svandammen samt på Observatoriehöjden i
Stockholm, men ingen av de föreslagna platserna syntes dock
ge någon fullt tillfredsställande lösning på problemet.
En allmän olust inför vidare sysslande med
»Sturefrågan» grep kårens medlemmar såsom den närmaste
följden av de många mer eller mindre misslyckade
projekten. Sturen och hans män fingo tills vidare vila ut
i Herman Bergmans magasin, där bronsgruppen i brist
på annan förvaringsplats alltjämt härbärgerades.
Den sista fasen i »Sturefrågans» historia inträdde i
början av 1920-talet. Den inleddes med att kårens
dåvarande energiske ordförande, Harry Gullberg, väckte
frågan till liv genom att resolut låta studentkårens
direktion besluta monumentets placerande — på Tunåsen.
Detta direktionens något egenmäktiga förfarande rev
emellertid med ens upp hela diskussionen på nytt. Den
allmänna meningen inom kåren var, att beslutet måste
omintetgöras. I all hast insamlades namnunderskrifter
från så stort antal kårmedlemmar, som stadgeenligt
erfordrades för att ett allmänt kårmöte i frågan skulle
kunna komma till stånd. Inför en dylik opinionsyttring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
