Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häggman, Jean, Då Sturemonumentets öde avgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
frågan kunde dock icke vinnas vid detta kårmöte, och
det hade väl heller ingen beräknat. Av de tre
huvudförslagen förkastade kåren utan tvekan det tengbomska,
alltså domkyrkoterrassen, medan de bägge återstående,
lvronåsen och Knäppingen, överlämnades till direktionen
för vidare utredning och definitivt förslag inom kort
frist. Så tillsatte direktionen den sjuttonde och sista
Sturekommittén, bestående av för den tiden gamla
välkända kårfigurer, Thorsten Rocén såsom representant
för Kronåsen, Karl Olivecrona såsom bevakare av
Knäppingens intressen, Gunnar Hesslén och författaren
till dessa rader såsom »neutrala» samt slutligen
kårordföranden, John Lindgren, såsom självskriven ledamot.
Inom kommittén fördelades arbetet så, att Rocén fick ta
hand om Kronåsförslaget, medan Olivecrona fick
Knäppingen på sin lott, och jag fick uppgiften att åstadkomma
en ekonomisk uppgörelse med Milles och Herman
Bergman. Enligt det ursprungliga kontraktet från 1909 hade
nämligen Milles för ett belopp av 150,000 kr., däri
inberäknat konstnärsarvodet, åtagit sig att på fastställd plats
uppföra monumentet och därvid svara för alla kostnader,
som voro förbundna med monumentets modellering,
gjutning, transport, grundläggning, murning och
uppsättning. Men kontraktet hade tillkommit femton år
tidigare, och under tiden hade världskriget vänt upp och
ned på alla ekonomiska förhållanden. Enbart kostnaden
för gjutningen av den tolv ton tunga bronsgruppen hade
blivit oerhört mycket dyrare än beräknat på grund av
de under kriget avsevärt stegrade kopparpriserna, och
Milles kostnadsberäkningar för sockelns uppförande
visade helt andra siffror än dem, som man tidigare räknat
med. Kriget måste ju betraktas som force majeure, ocli
fördyringen kunde därför inte vältras över på Milles.
Det var egentligen ett ganska kvistigt problem,
eftersom Milles beräkningar slutade på en summa, varöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
