Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häggman, Jean, Då Sturemonumentets öde avgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
färdig. Endast en detalj återstod, och det var
inskriptionstavlan på sockelns framsida. Den utgöres av ett
enda stenblock om fem tons vikt, och det var följaktligen
en rätt besvärlig uppgift att få den väldiga stenplattan,
som för övrigt huggits i Småland, upp på Kronåsens
krön. I egenskap av kommitténs verkställande
ledamot blev jag den som fick ansvaret för att ordna denna
detalj. I min nöd vände jag mig till det i Uppsala
förlagda artilleriregementet, som dess bättre visade den största
förståelse inför den något ovanliga uppgiften. Ett spann
på tolv hästar och 200 man med draglinor under befäl
av en kapten och ett par löjtnanter löste frågan lekande
lätt, och det dröjde inte länge förrän blocket låg på sin
plats framför monumentets sockel. Innan det sattes till
rätta på sockeln, lät kommittén enligt gammal god sed
mura in ett kopparskrin, innehållande handlingarna i
ärendet, en serie mynt från den nuvarande kungens
regeringstid, ett fotografi av den sista Sturekommittén,
diverse tidningar och andra aktstycken. Sedan var det
bara för Herman Bergman att svetsa ihop
bronsgruppen uppe på sockelns krön, och monumentet stod
färdigt att överlämnas till kåren.
Den högtidliga avtäckningen den 13 februari 1925
blev en klang- och jubeldag för Uppsala studentkår och
slutade som sig borde med en jättebankett på Gillet i
närvaro av konungen, en stor del av det kungliga huset,
medlemmar av regeringen, konstnären, universitetets
myndigheter och representanter från studentkåren.
Det är rätt förklarligt, att arbetet med »Sturefrågans»
slutliga lösning och med monumentets uppförande för
mig och de övriga medlemmarna i den sista
Sturekom-mittén blivit ett bestående minne från vår studenttid i
Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
