Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm, Einar, I markerna runt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
marker, om inte gamle Kolthoff med sin oförlikneligt
hemtrevliga stämningskonst, sin naiva hänförelse lett
våra första stapplande steg och livat vår upptäcktslust!
Den nykläckte student, som med Kolthoff och
Liljefors till husgudar hösten 1918 höll sitt enkelt högtidliga
intåg i Uppsala, hade knappast skäl att känna sig
besviken. Konfrontationen med lärdomens tempelpräster
och ritualer kunde väl komma ångestsvetten att sippra
gul och fotfästet att vackla — men i miljön måste han
ovillkorligen bli som hemma. Redan inne i den lummiga
staden, där lövbranden som bäst bolmade i parker och
planteringar, stod ju de båda idolernas gemensamma
skapelse, Biologiska museet; i vimlet mötte man den
vördnadsvärde redaktören för den då mycket läsbara
Från Skog och Sjö, ryttmästare Oscar von Mentzer
(vilken en gång långt senare i övermåttet av sin välvilja
på fullt allvar råkade salutera författaren av dessa rader
som »en av vår tids största skalder»!), och på
Vaksalagatan lockade Liljefors idrottsmagasin med allsköns
jä-garutensilier. Ja, det var på den tiden, och . . . men det
är väl bäst att resolut kasta masken och starta den
minnesvandring som är meningen, fast det är förfärligt vad
man glömt mycket — aldrig skulle jag kunna eller våga
skriva mina riktiga memoarer! Men om någon har
glädje eller nytta av lite glimtar och dagrar från mina
långa och många strövtåg i Uppsalamarkerna, må det
vara hänt.
Redan i femtonårsåldern hade jag förläst mig pä
Karl-Erik Forsslunds storgårdsevangelium (en av mina
intensivaste litterära upplevelser!), börjat röka pipa (som
jag hittat på en stubbe i skogen!) och lärt mig anse den
hederliga sportkostymen av vadmal som en
adelsuniform. Lägger man därtill att jag alltsedan »späd nagel»,
som skalden så skönt, ehuru på latin, kväder, var van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
