Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm, Einar, I markerna runt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
När strövar man vidare sträckor än som ung
förälskad student i Uppsalavåren? Och vad minns man
efteråt, vad blir behållningen? Telefonlinjernas
fjärrmelo-dier brummade i alla väderstreck över blåsiga slätter,
och man följde snarare stundens ingivelse och
horisontens kallelse än gamle Kolthoffs välmenta anvisningar.
Det var skymningspromenader över Kronåsen — mellan
de aftonröda tallstammarna såg man den vårbleka
slätten; här och var steg även tunn, blå lövrök kring
gårdarna, och orrspel »hördes fjärnt över mullen» — för
att tala med Karlfeldt, som gått samma stigar. Men
fågellivet nere på det våröversvämmade Föret fick än så länge
vara; när man själv bar vårens oro i bultande ådror,
varför skulle man då inskränka sig till att se? Ja, man
drev långa vägar — den ljusvävda vårnatten föll, men
vi märkte det inte, grodorna prumpade och knarrade i
Grindstugeskogens kärr, och månen speglade sig i
Håga-ån — kanske mötte man morgonljuset ute vid Läby vad,
men vad gjorde det? Och kanske lövet sprack ut med
solen — men tog man det inte då bara som något
självfallet, något som hörde till och inte krävde
kommentarer?
Naturligtvis kom man då också ut på Kungsängen —
men såvitt jag minns inte förrän in i maj. Liljorna
började svälla upp ur de gula fjolårstuvorna, och av vårflödet
återstodo några gölar. När jag vadade över en sådan,
kände jag något som försökte tränga sig fram mellan
mina ben — under vattenytan. Det var en sothöna, och
då jag öppnade passagen, bet den mig till tack. Vi
fortsatte över tuvmarken mot Sävjaåns mynning,
beckasi-nerna rätsade upp framför fötterna och »gnäggade» i
den solblå luften, men jag tror att vi mera tänkte på de
gula kabbelekorna och dagens allmänna behag — då.
Förresten nalkades terminsslutet och därmed den stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
