Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehnmark, Elof, Bland vitterhetens vänner och utövare i tjugotalets Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
niska tanke. Professor Hägerström stod ännu i sin
kateder och höll offentliga föreläsningar för vem som ville
komma, men professor Lundell, som såg allra mest
professorlig ut, var redan då emeritus och höll sig
en-hart till »facksen». I det tidigaste tjugotalet kunde man
ännu möta Harald Hjärne på S:t Persgatan, sakta
skridande i sin vidbrättade hatt, lik gamle Odin själv, men
den stora forskargenerationen, som det alltjämt
vördnadsfullt talades om, gick snart i graven eller försvann
ur synkretsen. Den siste i raden var väl O. A.
Danielsson, den berömde greken, som vi unga promoti hade
glädjen att hylla som jubeldoktor efter promotionen
1930 — en sann humanist i ordets mest förpliktande
och mest föredömliga bemärkelse.
Carolinas läsesal var alltså den egentliga
samlingsplatsen för ett gäng litteraturhistoriker, som just
benådats med egna forskarbord. Vi hörde till olika nationer
och olika matlag, vilket enbart var en fördel och rentav
bidrog till att åstadkomma det studiernas kamratskap,
som hör till det bästa och minnesvärdaste Uppsala kan ge.
Det var naturligtvis inte bara på Carolinas läsesal —
vars stränga Silentium vi kanske oftare än andra bröto
mot —, på seminarier och postseminarier vi träffades
utan ideligen och främst på kafferasten klockan ett,
då vi togo oss en paus, som inte så sällan kunde dra
ut till bra mycket över två. Vårt stamlokus skiftade
under årens lopp, men gänget höll troget samman. Den
ene efter den andre tog visserligen så småningom
licentiaten och blev fin karl, som slapp att sitta på
seminarierna, nya kommo till och en eller annan försvann
ut i vimlet. Den som hittills nått längst i ryktbarhet av
oss är otvivelaktigt Carl Björkman, som i egenskap av
drakonisk filmkritiker redan blivit apostroferad i
Stockholmsrevyerna. Vi andra ha ännu långt till en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
