Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehnmark, Elof, Bland vitterhetens vänner och utövare i tjugotalets Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
terrängen och helst om man fick kampera med honom
ute på Äspholmen, hans ägandes kobbe i Roslagen, inte
långt från Schewarnas Håtö. Här var det hans verkliga
poesi fann sin näring, och här levde han själv upp och
kände sig hemma på allvar. Det var mycket
betecknande, att han firade sin licentiatexamen med några av de
sista poetscornerkumpanerna ute vid Tomtasjön, nära
Knivsta, där det dukades i backen under ekarna och
festföremålet själv plumsade omkring bland vassarna i höga
sjöstövlar, dymedelst sägande sitt definitiva farväl till
vetenskapen och vigande sitt fortsatta poetiska liv åt den
trofasta men icke alltid så lättåtkomliga naturen.
Den tredje i raden bland skalderna, Nils Svanberg, var
som sagt inte så ofta med i kretsen. Han var vetenskapare
redan från recentiorsstadiet och gick upp i sitt arbete
som ingen av oss. Dessutom var han nordist och följde
andra studiebanor än vi. Men också i hans diktning
finns mycket av de stämningar, som man känner igen
som tjugotalets särskilda.
Studentföreningarna, där The Poets’ Corner
träffades, när vi inte samlades hos varandra, vilket var det
vanligaste och trevligaste, brukade bl. a. tjänstgöra som
de mångomskrivna fönstren ut mot världen. Dit inbjödos
allehanda in- och utländska författare och
kulturpersonligheter från olika håll. De utländska blev man
belåten med, om nian bara begrep, vad de hade att säga,
de inhemska hade man nog större fordringar på, men
alla gåvo anledning till festlig samvaro, och det var
kanske huvudsaken.
Den ende av tidens mera bemärkta författare, som
jag kom i något mer personlig beröring med, råkade
jag emellertid inte via föreningarna utan på ett annat
sätt. Under mitt år som kårordförande 1928—29 hade
jag bl. a. det alltid besvärliga uppdraget att skaffa lämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
