Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklann, Thorsten, Kring en studenttidnings start och första år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
där är Hans-Krister Rönblom med sin joviala spiritualitet
och sin ständiga beredskap att skapa spalt efter spalt,
där är Matti Mörtberg, energisk och polemisk, den
försynte Gardar Sahlberg med sin vassa penna, dramatiker
och versifikatör, den sköna Mai Santeson, den nordiska
studentpressens allra första kvinnliga, där är den ettrige,
oerhört aktive Måns Dalsjö, folkdansaren och
amatörfotografen, där är Erland von Hofsten, med sin radikala
sociologiska inställning och sin stimulerande skepticism
mot allt »studentikost», där är den elegante Arne
Björnberg, tidningsman och poet, lika hemmastadd i London
som i Oslo, och där är slutligen Göran Hedin med sin
uppslagsrikedom och sitt vänliga handslag. — Vännen
Göran får bilda slutvinjetten; den nuvarande redaktionen
vågar jag mig ej på. Från Sysslomansgatan 7 ta vi
också med bilden av boktryckaren själv, direktör Emil
Sjögren, och hans broder, faktor Per Sjögren. Utan de
bådas aldrig svikande intresse hade Ergo ej lyckats
komma så långt som den, otroligt nog, kommit. Fjorton
år, på det femtonde!
Från Ergos redaktionsrum minns jag också Erik
Hemlin, tidningens förste musikkritiker. Vid namnet
lyser mången 20-talsstudent upp, vännen Erik var
otroligt populär i Uppsala, och från hans gamla dubb
letter, bägge i Rundelsgränd, föra vi litet var med de
gladaste hågkomster, från braskvällar och musikstunder,
från diskussioner och högläsningar, från — ja,
»Fyrisstaden» med allt vad detta kanske numera litet
gammaldags klingande begrepp innefattar. Erik Hemlin
valrätt och slätt »den siste romantikern» — hur bruka vi
inte redan suckande säga, vi 20-talsstudenter: »Det fanns
ett Uppsala...»!
Detta Uppsala upplevde så bland allt annat radion.
Jag glömmer aldrig, hur vi stumma som Egyptens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
