- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
431

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knutsson, Gösta, Musikaliska Uppsalaminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

431

oupplösligt samband med rödrandiga stolar. Därmed
förhåller sig på följande sätt. Hillmankvartetten, som
också hade serenadverksamhet på sitt program, hade
beslutat sig för att uppvakta Hugo Alfvén på hans
fem-tiofemårsdag den första maj 1927. Vi träffades på
natten hos Äke Malmström i hans studentrum vid
Tors-gatan och tågade därifrån till Linneanum med våra
instrument och notställ samt var sin stol med rödrandigt
överdrag, tillhörig Malmströms värdinna. Mitt i
Linnégatans körbana grupperade vi prydligt de rödrandiga
stolarna och oss själva och spelade sedan »Eine kleine
Naclitmusik» under bevakning av en polis, som
tydligen hade utsänts för att. avgöra, huruvida vi förde
oljud: vi hade nämligen fått polismyndighetens tillstånd
till serenaden under den förutsättningen, att oljud icke
komme att föras. Nå, polisen inskred aldrig, och
Hillmanskvartettens ära var räddad. Vad Alfvén beträffar
visade det sig tyvärr sedan, att han hade sovit hela
tiden.

Fullt lika passiv förhöll sig inte polismakten, när en
annan komposition av Mozart, nämligen operan
Trollflöjten, utfördes i Slottsbacken en höstlig afton, jag
tror att det också var 1927. Vi voro ute på en
kvällspromenad, några goda vänner, och när vi hade
kommit till Gröna kullen, fingo vi plötsligt för oss att
»Trollflöjten» borde uppföras omedelbart och i ett
sammanhang. Ja, vi satte i gång, Ejnar Haglund var primus
motor, han kunde samtliga roller och ingrep alltid, när
vi andra stakade oss på dem, som tilldelats oss. Men vi
hade inte hunnit så långt in på första akten, förrän en
poliskonstapel ledande en cykel utan föregående varning
dök upp ur skogen.

»Hur kan ni föra ett sånt liv utanför själva slottet?»
sade polisen icke utan en viss andfåddhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free