- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
446

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildebrand, Karl-Gustaf, Det ogästvänliga Uppsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

i första ögonblicket, den är mycket kall, den stirrar
på en som med vassa och oberörda isögon, det är
som om den väntade att brista ut i flatskratt. Man
blir plötsligt på något sätt ensam med sina utlåtanden,
och man känner hur öronen långsamt bli heta ocli
röda. Så tittar man upp på de andra, som påtagligen
inte ha hört ett ord av utläggningen. Och så börjar
samtalet igen. Deras samtal.

Också på andra sätt blir man besviken. De
underbara samtal om livsfrågorna, som skulle ha bildat ett
så betydelsefullt led i ens utbildning och gett så mycket
mer än de ordinarie studiekurserna, de visa inte någon
tendens att komma en gång. När recentiorn vågar
sig fram i sitt matlag med en blyg undran i andliga
tidsfrågor, så blir han tillhållen att åtminstone vänta
till kaffet innan han börjar skrika om kulturen. I
stället talas det till hans förskräckelse oproportionerligt
ofta om professorer, stipendier och
provårsförhållan-den; och samme kamrat, som absolut håller inne med
sina åsikter om Freud och D. H. Lawrence, kan med
sällsam brist på proportioner elda sig för petitesserna
i någon kollegas uppsats Om sidantalet i Strindbergs
Mäster Olof.

Ryckt ur sin säkerhet av allt detta, börjar man inse
att studentlivet socialt sett är en isoleringens och
rotlöshetens livsform. Man har många människor
omkring sig, men man är ingenstans organiskt och
självfallet invuxen i något slag av mänsklig gemenskap:
man har ingenting att falla tillbaka på, ingen som man
på allvar delar saker med, ingen som är förpliktad att
intressera sig för en. Livet har inga fasta och klara
former; det finns inga trygga klockslag, då arbetsdagen
börjar och slutar; arbetet avsätter inga synliga och
kontrollerbara resultat, man samlar alldeles på egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free