Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utanför disken stod en liten sotarpojke, sträckande sina svarta händer emot fru Strömqvist och ropande med gråtande, hes stämma:
»Söta fru, ge mej igen min mössa, ge mej igen min mössa!»
»Betala supen du tog, din strykare!» skrällde fru Strömqvist, under det hon med en lång kniv karvade sönder ett köttstycke.
»Om jag kommer hem utan mössa», fortfor sotargossen, »får jag så rysligt med stryk av mästarn och gesällerna.»
»Det gör gott i tjuvköttet på dig», tröstade krögerskan.
»Gör det gott? Herre min Gud», jämrade gossen, »jag har i förmiddags blivit så piskad, att jag inte har en hel fläck på hela min kropp — se här, se här, ska ni få se!»
Och därvid kastade sotargossen av sig jackan och den trasiga, svarta skjortan, visande för sällskapet en naken rygg, överallt sönderslagen och blodig.
Gästerna raglade upp från sina stolar och närmade sig disken för att betrakta det blodiga skådespelet.
»Tusan dj—r!» ropade en sjöman, i det han sväljde en stekt strömming otuggad, »vem har slagit dej så, din lilla skorstensgast?»
»Jag var och sota i ett hus vid Hornsgatan i morse», svarade gossen, skälvande i alla leder, dels av smärta, som klädernas avtagande förorsakat, dels ock av tanken på sin mössa, »men si pipan var så trång, att jag inte våga mej opp däri — då stack mej gesälln i fötterna med knappnålar för att jag skulle gå opp — jag försökte, men föll ner igen, för si det var så trångt, att det inte stod till att röra huvut en gång — då slog han mej med linan, så jag kröp på köksgolvet som en mask.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
