Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfärligare blick, som ledsagade ordet, störtade Dahl fram mot klocksträngen, som hängde vid salsdörren.
Men till dörren kom ej brukspatronen; han stöttes tillbaka av den förfärlige mannens hand.
»Den klocka, som härnäst ljuder för er», återtog järnbäraren, »finnes inte i detta hus — den finnes i Clara kyrktorn!»
Dahl skyndade till vrån, där han hade en värja; men även däri förekom honom järnbäraren, som grep tag i värjan, blottade den, bröt av klingan och kastade stumparna på divanen.
»Olycklige, vad är din avsikt!» stammade brukspatronen, skälvande i alla leder.
»Att strypa dej, eländige!» var järnbärarens svar.
Dahl hastade till fönstret och ropade på hjälp, men slungades därifrån mot divanen, över vilken han stupade.
Vid denna våldsamma rörelse kullstjälptes bordet, och kristallampan föll i tusen bitar utefter golvet.
Det blev mörkt i rummet.
Men mahognydivanen darrade under den fasansfulla strid, som kämpades på dess sidenkuddar.
Nu blev det tyst — tyst som i graven. Endast några droppar av lampans utrinnande olja hördes falla mot golvtiljan.
Några ögonblick — och nu hördes regeln skjutas från dörren, som därefter öppnades.
Några tjänstflickor, som med ljus i händerna hastade uppför trappan, mötte en grovväxt arbetskarl, vilken med tunga steg skred ut genom porten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
