Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnhusbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fått den bästa uppfostran, just var den unga dam, vilken nu satt vid gubbens andra sida.
Under det gubben för Edvard berättade allt detta, lutade den unga flickan sitt ansikte mot den gamles skuldra och fuktade den med tårar runna ur ett hjärta fullt av oskuld och tacksamhet.
»Där ha ni nu början av edra levnadsöden», yttrade gubben, »jag har velat göra er bekanta med dem, icke för att skryta med vad jag gjort, ty jag är belönad med min egen tillfredsställelse och av den glädje jag erfarit, när jag sett huru ni bägge uppväxt och utvecklat er i det goda. Men för att en människa skall veta vad hon bör vara här i världen, är det av vikt att hon vet vad hon kunnat vara, i fall ej en tillfällighet givit hennes liv en lyckligare riktning. I fall nu fåfänga eller högmod, människans största fiender, skulle vilja smyga sig ni i edra hjärtan, så skall minnet av er ungdom förjaga dem, och om någon av er förlorar detta minne, skall den andra eller den förfördelade snart kalla det tillbaka.
»Vad mig själv beträffar», fortfor gubben, »var jag i min ungdom gift och hade den bästa maka. Men efter ett års äktenskap, ett år av sällhet, förlorade jag genom döden både henne och vårt späda barn. Jag förblev änkling; det slag som drabbat mig var för hårt att jag skulle vilja utsätta mig för ett nytt. Men som ni ser, skaffade jag mig ersättning i er, och min plan var att förena edra öden för ett helt liv, i fall I kunnen älska varandra och det bör inte bli så svårt, tycker jag.»
Därvid slöt den ädle gubben de unga tu till sitt bröst, kysste dem på pannan och sköt dem sedan till varann. Själv gick han till fönstret och blickade ut i rymden. Över hans kind pärlade en tår så klar, att himlen kunde spegla sig i den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
