- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
96

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarsboll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i ögat på åskådaren från vägen, och det med sådan styrka, att denne icke kunde kväva ett utrop av smärta.

»Min Gud, vad har jag gjort!» ropade flickan och ilade till stället; »det var mycket illa av mig, gör det mycket ont?.... Förlåt, förlåt mig, goda herre!... O, min Gud, om jag fördärvat ert öga!»

»Så har jag alltid ett kvar», svarade småleende den unge mannen; »den milda försynen har ju givit oss ett i reserv... Helt annat om det träffat hjärtat, ty man har gudnås bara ett sådant.»

Denna kompliment av det gamla vanliga slaget, ehuru den kanske framfördes på ett behagligare sätt än denna unga flicka förut varit van att höra, framkallade likväl den djupaste rodnad över hela hennes ansikte. Hon teg och slog förlägen ned sina blå ögon, erinrande sig kanske vad hon nyss hört sjungas om »Hjärtat»:

         Det kan ej svara,
         Det klappar bara.


»Man ska badda på med brännvin och ättika», ordinerade smeden, som jämte sin hustru och några andra personer även närmat sig, »för häromda’n slog jag kägglor och fick klotet mitt på högra skånken, så jag trodde fan skulle ta den, men jag baddade på mig, som sagt är, och nu är jag så jag kan hoppa kråka...»

»Goda, snälla pappa!» bad flickan.

»Kära, min gubbe, vad som duger för bena, duger inte för ögona», yttrade smedens fru; »men», tillade hon, vändande sig till den främmande, »ni får ursäkta Lovisa, ty ibland är hon riktigt uppsluppen av sig... annars är hon både stadig och förståndig, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free