Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemma i verksta’n har jag mitt förskinn och mina träskor, tag dem som ett minne av mig... farväl för evigt!»
Det svartnade för Annas öga, och hon kunde av fasa icke röra sig ur stället. Hon såg ingenting, men hon hörde flera gånger hur det plumsade i vattnet. När hon äntligen återhämtat sig och blickade omkring sig, var Grundström försvunnen. Hon sprang utefter stranden, ropande hans namn; men Grundström svarade ej. Hon väntade få se hans hatt flyta på vattnett, men allt var borta, hela sin helgdagsdräkt hade den otacksamme tagit med sig i den våta graven, lämnande endast förskinnet och träskorna åt sin övergivna olyckliga brud.
Vi skola icke beskriva Annas ensliga och hemska vandring till sitt hem, icke skildra den sömnlösa natt som följde därpå, icke heller hennes ökade kval, när hon följande dag vid förfrågan i Grundströms verkstad fick höra, att denne icke varit synlig sedan han föregående dagen gick bort. Intet tvivel mera. Grundström var död. Annas kval voro så mycket större, som hon icke vågade yppa dem för någon, av fruktan för polisundersökning och de obehagligheter som därav måste bli en följd.
Så förflöto åtta dagar, under vilken tid Anna flitigt studerade Dagbladet för att se om ingen mansperson uppflutit i närheten av det fördömda kruthuset, då hon en morgon skulle återvända hem från Munkbron, där hon köpt kräftor dem hon förvarade i den väl tillslutna korg hon bar på armen. Hon mötte då en annan tjänsteflicka, vilken stannade och tilltalade henne.
»Det var fasligt vad du är djupt sorgklädd, kära Anna», anmärkte den andra, »det kan man kalla att riktigt sörja högtsalig kungen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
