Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tårar och Mälarvatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vintern. Men när man har barn och bor på landet och
icke gärna vill att ens barn skola glömma det lilla de
inhämtat i huvudstadens skolor eller pensioner, ser
man sig om efter guvernant eller informator.
Guvernanter äro merendels som de kunna; informatorer
kunna vanligtvis mer än de. Allt beror på tycke och
smak, någon gång även på urskilning och behov. Nog
av, den ifrågavarande familjen väljer en informator,
den bäst rekommenderade av alla som stå till buds,
en ung man, nyligen lagerkrönt vid Uppsala
akademi.
Det finns icke alltid blott sju- eller åttaåriga döttrar
i en familj. Leva de, bli de nog sjutton eller aderton
år, en ålder då man icke nöjer sig blott med tårtor
och konfekt. Läsaren eller läsarinnan finner redan,
att vi äro inne på en gammal historia, men av vilken,
liksom av Balders ring, drypa idel nya, och det rå icke
vi för. Det blomstrar i familjen en giftasvuxen flicka,
som, för att tala utan vidare förblommering,
älskar den unge, hygglige informatorn. Hur det går
till, därom har man skrivit milslånga romaner, fast
hela affären kan inneslutas inom en halvtums rad.
Kort, men icke gott, hon älskar. Men informatorn,
som är en man av heder — ofta anses ingenting
hederligare än att motstå hjärtats ädlaste böjelser —
undflyr allt som kan ge lågan näring. Men att under
sådana omständigheter fly, det är att öka lågan både till
höjd och bredd, och tager man sig sedan till att med
låtsat stoiskt lugn förespegla den älskande alla de
svårigheter och oöverstigliga hinder som resa sig
emellan begäret och målet, då blir det tusen gånger
värre. Det finns intet hindrets Himalaya så högt, att
icke kärlekens sol går upp däröver, och sjunker den
solen en gång så är det endast för att lämna rum åt
vemodets bleka måne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
