- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
137

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En batalj vid Pohlsro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lagerström vid Drottninggatan och kostar sina modiga tio
riksdaler utom banden, som jag... Ge mig min hatt
som ni slet från mitt huvud ... Ge mig min hatt, mitt
huvud, mitt huvud, min hatt... Hjä-ä-ä-älp!»

»Tig, käring, annars slår jag ihjäl dig!» röt
segraren; »denna hatt tar jag med som segertecken.»

Segervinnaren ärnade hasta bort med sin trofé; men
Calle Bäck satte efter honom och, efter ett blodigt
envig, varunder den raske sjömannen gjorde en näsa
till obrukbar, ryckte han till sig hatten och lämnade
den åt dess ägarinna, som i glädjen över återfåendet
satte hatten bakfram på sitt huvud, utan att märka
det. Därefter ville Calle Bäck återvända till striden,
ty även hans bärsärkaraseri började vakna; men Anna
kastade sig om hans hals och besvor honom under
tårar att icke vidare äventyra ett liv, som från denna
stund blivit än dyrbarare för henne. Anna, med Calle
Bäck under armen, återvände till sin mor, vilken då
som bäst var sysselsatt med att hålla en ofantlig
gråsten på sin mans röda öga för att, såsom hon yttrade,
»platta till svullnaden».

Familjen begav sig på hemvägen, lämnande snart
långt bakom sig tumultet, som länge fortfor att rasa
vid Pohlsro.

»Det var ju en evig lycka att vi hade Calle Bäck
med oss!» jublade Anna under hela vägen. »Utan
Calle Bäck hade mamma förlorat sin nya hatt och
pappa sina gamla ögon. Man kan allt duga och vara
bra, fast man inte har felbhatt och frackskört.»

Annas föräldrar, som nog förstodo piken, yttrade
ingenting däremot, och säkert är att Calle Bäck i
djupet av sitt hjärta välsignar både den hand, som gav
kogubben ögat, och den som slet hatten från huvudet
på Annas moder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free