Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förlovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om han någorlunda varit med i världen. Nog går det an att vara älskvärd för några timmar, några dagar. Det är så lätt att passa på och taga tekoppen från sin blivande svärmor, när hon väl druckit ur; det är så lätt att hålla schalen och kappan åt fästmön, när hon skall ut. Sådana små artigheter gälla för stora dygder, och ingen åsna är så stor att han icke någon gång kan dra in öronen. Detta likväl sagt utan ringaste häntydning på fästmannen i denna lilla berättelse. Gustaf T** friade ena dagen, och förlovningen utsattes till den följande, ty vår v. häradshövding kunde för ämbetsåliggande icke uppehålla sig längre i staden. Aftonen av förlovningsdagen kom, och den betydelsefulla ceremonien försiggick med stor högtidlighet. Alla stadens notabiliteter voro bjudna. Sedan man druckit te, växlade de unga tu ringar, varvid stadens kyrkoherde höll ett längre tal, däruti han skildrade den lyckliga föreningen emellan behagens representant å ena sidan och rättvisans å den andra och förutsade de lyckligaste följder av denna förening. »Behagen skulle med sina rosor smycka lagsens hammare och denna i sin ordning sammansmida hymen och behagen» o. s. v. Efter detta i äkta järnbruksstil hållna tal ägnade sig herrarna åt pokalerna, och glädjen stod högt i tak. Den läckraste supé intogs, varefter följde nya bålar och skålar med den naturliga verkan, att samtliga herrarna blevo mer än lovligt upprymda och vår lycklige fästman icke minst. Snart började allt gå omkring för honom. Uti varenda en av de bjudna damerna såg han sin fästmö, kysste dem alla på mun och tryckte dem till sitt bröst, fruar och flickor om varandra, och det med sådan kraft, att de uppgåvo riktiga nödrop. Sin blivande svärmor, ett tämligen fetlagt fruntimmer, satte han på sitt knä och smekte henne under de ljuvaste namn, såsom »min lilla ängel», »min lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
