Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förlovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Häradshövdingen har gråtit naturligtvis», yttrade svärmor försmädligt; »men när man så väl förstår att svälja tårarna... jag såg nog hur lätt det gick i natt.»
»Min goda mamma!» yttrade häradshövdingen med ömhet och räckte försoningsfullt fram sin hand.
»Mamma!» upprepade frun, tagande ett steg tillbaka »mamma inte hit, min herre! Jag är blott mamma till min dotter ... har inte den äran att vara mamma åt någon son, Gud ske lov!»
»Men det är väl inte så avgjort än, det här skall väl reda sig, vill jag hoppas... Om jag blott finge tala ett ord med Emelie.»
»Emelie har inte tid... hon är dessutom inte klädd än.»
»Inte behöver hon kläda sig för mig», menade fästmannen.
»Såå», menade svärmor, »jo jo, allt passar vice häradshövdingar.»
»Men det här är ju att driva skämtet allt för långt ... jag har ju alltid visat den största kärlek och vördnad.»
»Kärlek och vördnad, ja visst... det hade jag tillfälle att röna i går afton. Häradshövdingen visade hela världen kärlek och vördnad, omfamnade och kysste alla mina gäster, både herrar och damer.»
»Men, bästa svärmor, det där bevisar ju ingenting annat än gott ölsinne.»
»Och själv», fortfor svärmor, »själv hade jag den stora nåden att få sitta i herr häradshövdingens knä.»
»Vad för slag!» utropade mågen nästan med fasa, »har jag haft svärmor i knä! Då måtte jag ha varit bra påstruken.»
»Jaså», utbrast i sin ordning svärmor, pionröd i ansiktet och sättande armarna i sidorna, »jaså, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
