Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luften, bry sina små intagande hufvuden med att utfundera på
hvad sätt de fyndigast skola kunna föra en gammal svartsjuk
äkta man bakom ljuset; lefnadsglada cicisbeer, sysslolösa
»cavalieri serventi» ha ingenting annat att tänka på än den
älskades hatt och shawl och det som befinner sig derunder; en
kärlekshandel uppgöres, karnevalen är i full fart; mannen
träffar sin hustru i ett tvetydigt förhållande, blir mycket
förbittrad, håller ett förskräckligt väsen, och förlåter henne på
sistone. Sådant ungefär är innehållet. Laura är en äkta ver
netianska, ung, vacker o. s. v. Mannen, Giuseppe eller Beppo;
är borta på handelsresor; älskaren, den lyckliga grefven, en äkta
dandy. Det hela går ypperligt för grefven och Laura ända till
dess mannen kommer hem och öfverraskar dem på karnevalen;
han blir naturligtvis ond, men låter dock blidka sig; och
som han kommit i turkisk drägt, men icke vill visa sig så
utstyrd på gatan, så lånar han sig, när allt kommer omkring,
ett par benkläder af älskaren. Tonen är, som sagdt, munter,
stundom sarkastisk; stanzerna flyta i en angenäm ovårdsamhet
och hvardagsdiktion, utan att stiga till den egentliga
skaldestilen eller »sesquipedalia verba»; Byron har, som Jeffrey
säger, »gifvit oss ett exempel på omkring hundra goda verser,
uteslutande bestående af vanliga ord i vanlig förbindelse .....
som rinna fram i en outtömlig rad af goda, jemna hvardagsuttryck,
de der genom en slags oväntad och lycklig tillfällighet
falla i vers och rhytmer.»
Likväl kan »Beppo» anses endast som en föregångare till
Don Juan; ty det var först i den dikten, som denna vårdslösa,
stundom sarkastiska, stundom allvarligt-storartade, i sin
helhet humoristiska ton fick ett evigt innehåll, hvars
demoniska allvar gjorde så mycket mer i ögonen fallande det
skenbart lättfärdiga yttre.
(Grimur Th:n Thomson: Om Lord Byron.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
