Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men krökte skyndsamt, för att ej af tvång
Få sigte på — hvad helst han ville slippa —
Den ensliga, men kära boning, som
Stod först välkomnande hvar gång han kom.
Och stjernan der, den dunkla, svårmodsrika,
Som re’n på långt håll tindrade så grannt,
Han fick ej blicka cRt, fick ej ge vika
För hvilans sötma — vid förderfvets brant.
En stund han gjorde halt och hade nära
Åt slumpen lemnat syfte, lif och ära:
Det gick ej an: en chef kan ömma åt,
Men icke svigta för en qvinnas gråt.
Han skeppet varsnar, vinden blåser gynnsamt,
Vid denna anblick samlar han sig skyndsamt,
Hans gång blir raskare; och när han hör
Hur verksamt lifvet sig der nere rör,
Hör detta sorl som så beschäftigt låter,
Signaler, rop och årtag fram och åter,
Ser en på rån, en annan vid en tross,
Ser draggen hifvas, seglen göras loss,
Ser hviftandet från alla, hvilka taga
Farväl af dem som ut på djupet draga,
Och framförallt sin flagga, röd till blods,
Så minns han knappt hur han var nyss till mods
Hans vildhet vaknar och hans öga brinner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
