Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om beväringen på inryckningsdagen den 21 Maj 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om beväringen på inryckningsdagen
den 21 Maj 1887.
(En sorglig jämförelse mellan förr och nu af Ola Persson
från Torhamn.)
—
Beväringen närmar sig. Ola Persson, som är stadd på
färd till Lyckeby, för att sälja sill, stannar med sin skjuts vid
ett vägskäl medan den lilla truppen tågar förbi. Icke
väntande annat än att de anryckande efter gammal sed skulle
gripa sig an med något slags ofog, skyndar Ola Persson fram
till hästen och håller stadigt fast i betslet, tåligt afbidande
hvad som komma skulle. Den lilla styrkan marscherar dock
fredligt och stilla förbi och Ola Persson följer dem med en
blick, som bäst kan förstås, om vi låta den tolkas af hans
egna ord.
(Till en närstående):
Ska’ dä’ kallas bevärning, som gick där? T vy
fa-en!! dä’ va’ dä’ ynkelFaste ja’ sett i världens nådati’!
En kunne snarare tro dä’ vore en lik-fär[d]om en inte
hörde tromman o’ så[g]e de gole1) snorarna2) kring
hu[fv]e-tagen3). Ä’ dä’ förer4) för ungdom på en så’n
da’? Inte så mö’e som dä’ minsta galta-språng bju’er
di te’, o’ inte sä’r di så mö’en som »kött»6) en gång!
Ska’ en inte femdjäflas lite den da’en, så, när i
helsefyr! ska’ en då lata si att en lefver?! Om inte för an-
*) Gula. 2) Snören. 3) Hufyudbonaderna. 4) Skick, åtbörder. 5) Minsta; ord. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
