Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belägringen af Korinth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Francesca, hon som engång var
Hans hjertas brud i fordna dar.
Än stodo kinderna i blomma,
Fast litet skärare och tomma,
Men löjet, som åt munnens ros
Gett lif och färg, var nu sin kos.
Liksom ett haf med stillnad yta
Var ögat, ack! men ej så blått,
En frusen våg, som glänser smått
Men har ej värme nog att flyta.
En gles tunik kring lifvet slöt,
Men skylde ej den fulla barmen,
Och genom kolsvart hår, som flöt
Utför i benor, skimret bröt
Utaf den runda, nakna armen.
Förrän hon talade ett grand
Så lyfte hon mot skyn sin hand,
Man kunde nästan se det fina
Månskenet genom hullet skina.
»Jag ur hvilan mig slet för den vän jag begret
Oeh det för min ro och hans salighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
