Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men lefver gör han nog!» arftagarn sade
Och önskade han redan krusflor hade;
Ty vapensköldar, väl ett hundratal,
Betäckte ättens sista samlingssal,
Men det var en han gerna satt i stället
Att murkna i det göthiska kapellet.
Med ens kom Lara öfver dem till slut,
Men ingen någon fråga göra låter,
Det undras bara, ej att han kom åter,
Men att han icke kommit hem förut;
Hans enda följe var en page, till tycket
Af utländsk stam, och späd till åren mycket.
År gått förbi, och tiden flyga plär
Om man på vandring eller hemma är,
Men då man kännedom om honom saknat
Så hade tidens matta vingar slaknat —
Nu står han plötsligt der, och så bekant,
Var det en dröm förut? är detta sannt?
Han kom uti sin mandoms blom, — låt vara
Att tid och vedermödor honom brynt;
De fel, han haft, han kanske låtit fara,
Törhända lifvet honom gjort försynt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
