Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högdragen än, han sina händer tvådde
Och sina fel naturen förebrådde,
Som oss med kött beklädt olyckligtvis,
Vår själ till last och maskarna till spis,
Till dess han ondt från godt knappt kunde skilja
Och tog för ödets skickelse sin vilja.
För hög för vanlig sjelfviskhet, han lätt
Sin egen fördel offrade för andras,
Men ej af raiskund och för det var rätt,
Men af ett egensinne värdt att klandras,
Som eggade hans högmod immerfort
Just till hvad få, om någon, skulle gjort, —
En drift som kunnat, der han frestad biifvit,
En charakter som hans till brott ha drifvit.
Ty öfver eller under dessa kryp,
Med hvilka han fått jordens luft gemensam,
I godt som oudt han ville vara ensam
Och skilja sig ifrån de andras typ,
Hvarför hans jag, som skydde hvarje like,
Sitt herrskarsäte rest i eget rike,
Der ensamhetens kyla gjorde snart
Att blodet skenbart fick en mindre fart —
Väl honom, om af synd det aldrig glödgats.
Men inom isens glätta flyta nödgats!
Dock fick bland annat folk man honom 9e,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
